Har jag kommit fram till att jag inte alls är bortskämd. Jag växte ju upp under nittiotalets fastighetskris, och då fick man ju som periksson sa "nöja sig med grannens gamla duplo". Istället tror jag att det rör sig om en apati som börjat gro i mig. Ska jag vara ärlig med mig själv har jag nog egentligen känt att kulan varit i rullning i minst ett år. Dock rör det sig som tur är inte om någon fullfjättrad apati, utan jag kan fortfarande känna bitterhet och avundsjuka.
Annars var jag och klippte mig igår, och jobbade då med några nya nyckelbegrepp runt min frisyr. Förut har jag haft problem i min kommunikation med frisörer. En naturlig följd av det har blivit risiga navyfrillor och frodiga nackar. De nya begreppen "klippa upp över öronen", "behålla ganska mycket av längden uppe på" och "klippa ur ordentligt" resulterade i en vanlig brun frisyr som kunnat klä vilken vuxen man som helst. Jag är inte missnöjd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment