VPK

Jag minns det inte, men jag måste ha räckt fram en bild på Lars Ohly till min frisör och bett henne ge mig en likadan som Lars har. För hon kan väl inte ha varit så jääääävla jävla jävla dum i huvudet att hon förustatte att jag ville ha en gubbjävelsfrisyr?

När jag köpte korv efter krogen i fredags bad jag om extra kärlek och fick dubbel rostad lök. Det är kanske inte svårare än så.

grattis på avelsdagen

frukten av ett trött söndagsknull i slutet av november blev förstås inte något presidentämne.

Jag har de senaste dagarna funderat på att knåda ihop en dödspatrull och låta arkebusera min granne mot soprumsväggen. Det som straff för att han har spelat metallicas episkt dåliga singel, The day that never comes, typ 60 gånger den här veckan. Nu förfestear han emellertid till Bitter sweet symphony på repeat, en kulturgärning som inte passerar obemärkt förbi, då jag låter honom leva en vecka till som belöning.

Ett ögonblick i livet

Jag ligger hemma och läser Tranströmer när sekreteraren i min bostadsrättsförening dammar på boten anna på så hög volym att mitt hjärta byter rytm och börjar pumpa blodet i takt med musiken.

gossip girl presenteras av clearview ägglossningstest. kom igen alltså.

omväxling förtvivlar

När de möblerade om ica för ett tag sedan ställde de flingsaltet vid munsköljet och grovsaltet i typ frysdisken. Vart fan de ställt det vanliga, jodberikade förökte jag ta reda på idag, men gick bet, trots att jag förtvivlat letade runt i tjugo minuter. Det river så illa i mig när man ändrar och gör saker sämre bara för att göra nånting.

Hade jag inte varit född med ett sådant överskott av flegma att det skvimper ut genom öronen när jag vaggar huvudet, utan varit vid någorlunda sunda vätskor hade jag rimligtvis spårat ur fullständigt, rivit omkull någon hylla och kanske strypt haggan i kassan, hon som med blicken ber mig dra åt helvete var gång jag ska betala.

carpe diem

och idag äter jag lövtunna, lättsaltade i en ångande varm dusch

Men på'n igen. Ikväll tar jag på mig sexuellt ofredande-skjortan och trycker mig mot tjejer på dansgolvet i smyg. Skulle nån komma på mig och anklaga mig för att vara tragisk tänker jag bara "den som har 160 gig porr på en extern hårdisk kan inte gärna vara ensam".

Att dricka sig full är som att köpa glädje på kredit. Efter att under några veckor surfat på internet så illa att fingertopparna blöder åker man hem för att bota sin sociala skörbjugg. Hockey, mellanöl och järn ger en sex-åtta timmars oinskränkt lycka på fredagen. På lördagsmorgonen förfaller skulden till betalning, men man täcker med ett nytt lån till högre ränta och går på krogen igen. När man vaknar upp på söndagen visar det sig att hela lånemarknaden kraschat. Kosmos har lånat ut utan säkerhet, och när ens livsglädje inte kan täcka skulden hamnar man i gäldstuga i form av ett beigt grupprum vid gamla torget tillsammans med sin jävla basgrupp.

Efter tio timmars basgruppsmöte är min andliga kondition densamma som efter tio års ambitiöst crack-missbruk.

denna dagen - ett liv

Jag har snart sett de tre avsnitt som kommit av femmans nya "färjan". Efter att det sista är slut tänker jag mig att jag hasar ner i skräddarställning i duschen för att lördagsleta någon ny erogen zon. Jag vore girig om jag inte var tillfreds med livet.

inte nog med att skellefteå vinner matcherna, dom göra bara mål i krysset. dom kommer typ att vinna stanley cup nästa säsong.

Det är två år och fem månader sen jag sist hade fest. Det lär dröja ytterligare tjugosex år och tio månader innan jag har det igen, men då blir det öppen bar.

En dag i Ivan Denisovijts liv typ

outtakes från 5/5

Det hugger verkligen till i humöret när en fiat slickar ens byxben nästan halvvägs ut på ett övergångsställe. Ännu stingsligare blir man när en totalt bombastisk mastodontkvinna i passagerarsätet tittar en i ögonen, vänder sig mot sin pojkvän och skrattar, för att därefter grisa ner ansiktet, instrumentbrädan och sin fleecetröja med mcflurry.

- - -

jävlar vad jag hatade den där kvinnan. övergångsställen är nämligen min frizon, mitt kyffe, en plats där jag tillåts ta den offentliga platsen i besittning. de är en liten bubbla av existensberättigande, och den här kvinnan våldförde sig på mig i min bubbla.

När ens monobryn mest liknar två förälskade mördarsniglar som lagt sig på den lilla spiselkransen ovan ögonen, men under pannan bara för att nosa lite på varandra, då står livet på stand by.

Idag på lunchen gissade gubbarna på hur mycket kuk Anna Skipper får. En tyckte att hon var en bitterfitta. En sådan var hon för att hon fick för lite. En annan tyckte att hon var snygg, och trodde därför att hon fick en massa. En tredje tyckte att hon var en snygg bitterfitta, och var således kluven. Själv tänkte jag att hon får nog straxt över medel, men jag orkade inte ge mig in i diskussionen.

Jag blev framröstad som worst potential father på facebook. Det känns lite fuck off, på vilken grund dömer ni ut mig som farsa? Jag skulle kunna gör ok ifrån mig, bara jag la manken till. Inte så mycket kärlek kanske, men många nyttiga livsläxor.

40-talisternas förhållande till de nya medierna

- Du kan gå före, jag väntar på pizzor, sa en typ 65-årig man i chinos och gantjacka när jag var nere på kiosken. Jag tackade och gick förbi honom fram till kassan. Han gick bort till 18-årsavdelningen och stack huvudet genom draperiet som skiljer godisavdelningen från den tredjedel av butiken som fylls av allsköns erotik. Jag skrattade till lite och tänkte att så är det ju förstås att den utan mediaspelare kan vada genom syra och springa över glödande kol efter porr.

Jag tog en promenad ner mot stan för att inte få fetma. Längs Norrtäljegatan fick jag en känsla av att jag gick med gylfen nere. Jag lät således fingrarna söka skrevet för att ta reda på hur det egentligen låg till. I samma ögonblick som de taxade in mot terminalen såg jag en kvinna med cockerspaniel komma emot mig. Jag drog undan handen. Istället för att stänga gylfen såg det då ut som att jag passade på att kittla mig på snoppen när vi möttes. Inget vidare världsvant sätt att ta kontakt, men..

På ica såg jag den snyggaste tjejen jag sett sen åttan. Hon stod och packade sina påsar med nåt slags kräks i diarrebrun skinnjacka.
- Men du går ju inte heller hem lottlös, sa jag till mig själv och sneglade ner åt min kasse med fil och några nektariner. Mitt försök till självtröst föll förstås till föga. Deras vederärdiga kärlek laxerade den sista stackars glädjen som jag lyckats rädda efter den tarmsköljning som valborgsbakfyllan var. Att ett ungdomsgäng skrek hora åt mig när jag korsade vaksala torg gjorde inte saken bättre.

idag har jag femtio kromosomer. minst.

att klä sig i en deckardrottnings kappa

ibland händer det ju att man tar en extra lång dusch när kvällen känns lite murrig. när man gör så faler det sig ofta så att man funderar över hur livet skulle te sig om man vore Liza Marklund.


Klockan var tjugo över ett när Annika Bengtzon klev in genom dörren till familjens fyra vid fridhemsplan. Maken och dottern sov förstås. På köksbordet en lapp. ”det finns mat i micron”. Fan också, tänkte Annika Bengtzon, han är förbannad. Varför kan han inte förstå att jag inte bestämmer mina tider? Det är inte jag som bestämmer deadlines och det är fan inte jag som bestämmer när nån jävla dåre ska slå ihjäl Sveriges mest framgångsrika kvinnliga vd nere vid Hammarby sjöstad. Hon var för trött för att tänka mer på det, utan gick och lade sig istället. Hon behövde all sömn hon kunde få.

Annika Bengtzon fick ingen möjlighet att diskutera med maken på morgonen när hon vaknade. Han sov fortfarande tungt tillsammans med dottern när Annika Bengtzon lämnade hemmet i taxi mot jobbet.När hon kom till redaktionen rafsade hon i vanlig ordning åt sig ett ex av varje större tidning och tog med till sitt kontor. ”Kungens sexchock i Södertälje” skrek den egna tidningens framsida. Annika Bengtzon bläddrade inte vidare utan reste sig upp och stegade in på Eje Nymans rum. Nyman hade haft hand om rubrikssättningen under natten och hade ännu inte åkt hem. Han satt rödögd vid sitt skrivbord med en kopp kaffe. Koppen, som var Nymans egna, kläddes av en barbröstad blondin.
- Har inte fröken lärt sig att knacka? Nyman tittade upp mot Annika Bengtzon som inte brydde sig om den sextioårige mannens spydigt leverade fråga.
- Vad fan är det här? Hon höll upp tidningen och pekade på framsidans rubrik. Vi skulle ju för helvete ha haft Hammarbymordet på framsidan. Har du sett de andra tidningarna? Hon inväntade inget svar. Alla andra har mordet på framsidan och på löpet.
- Flicka lilla, mästrade Nyman, det här är en bransch som tar många, många år att lära sig. Du har långt kvar innan du ens ska börja fundera på att sätta dig upp mot en journalist med min erfarenhet. Han blev tyst ett par sekunder innan han fortsatte. Men att sex säljer behöver jag väl inte säga till dig. Nyman nickade flinande upp emot klyftan som skymtade i Annika Bengtzons vädrande helvetesfönster. Jävla gubbjävel, vad jag längtar efter din pension, tänkte hon, men sa inget. Den här diskussionen fick vänta till redaktionsmötet. Då, tänkte hon, ska jag skämma ut Nyman inför hela jävla redaktionen.

en scen från petterslundsgatan

Det finns ingen anledning att misströsta bara för att frugan slängt ut en. Inte så länge man har en tältsäng, tre liter gato negro och en god vän inom gångavstånd iaf , tänkte ryssfinnen som precis hasade förbi mitt fönster i den flyende kvällssolen.

Beach 2k8

imorrn måste jag verkligen träna, tänker man medan man äter en frusen prinsesstårta med soppsked och tittar på 2 1/2 men. när charlie sheen har legat med tjejen och slutvinjetten går på funderar man på om den enda baksidan av bullimi är att man får dålig andedräkt och sönderfrätta tänder. så säger man åt sig själv att så är det väl i och för sig inte, men vadå, ångest får man ju ändå när man äter en prinsesstårta en tisdag och i så fall kvittar det ju.

överjonnyt igen

jävla dricka sig dyng på fulvisky, prata med folk man inte känner sen förut och vakna så full som man borde ha varit kvällen före. man känner sig som en för sent avbruten graviditet.

det verkar som att styrelsen i min bostadsrättsförening har knackat pundare inatt. trappen är totalt nerblodad. jag hoppas verkligen att jag slipper hiv i lägenheten.

35-åriga kvinnor

Tolerans är ett ledord som genomsyrar min männsikosyn. Jag försöker alltid acceptera andra männsikors sätt att leva sina liv. När det kommer till 35-åriga kvinnor blir det emellertid så svårt för mig. Dom drar verkligen åt helvete i alldeles för liten utsträckning.

Dom tittar på singin bee, dom tycker att gert fylking och rix morgonzoo är kung, dom har byxdresser och finner det helt galet att det nästan är omöjligt att skilja på killarna i Rongedahl. Dom tar sig själva på långt större allvar än dom fötjänar. Idag på café trängde ett par 35-åriga kvinnor sig in i min personliga sfär. Dom förstörde min söndag med prat om att våga säga nej, inte ta på sig mer än man klarar av. Jag fick lära mig att det är mänskligt att glömma och att det inte är så farligt heller, barn svälter ju i Afrika. Typiskt tråkigt.

Jag tror att allt i grund och botten handlar om att 35-åriga kvinnor inte har lärt sig att hantera den riktiga vuxenheten. Kvinnor över 40 däremot är trygga i medelåldern och har ofta en skön distans till sig själva. Livet har lärt dom att man inte kan ta så allvarligt på allt, och de har dessutom insett att deras egen roll i universum inte är så avgörande. Dom vågar släppa sargen och inte vara så vuxna hela tiden. Det är i själva verket det som gör dom verlkigt vuxna. Mig tycks det som att 35-åringarna inte har den trygghet i sin vuxenhet som krävs för att bryta mot konventionerna och inte alltid agera på det sätt som samhället kräver att en vuxen kvinna agerar.

Det här är i dom flesta fall en fas som kvinnor går igenom. För vissa pågår fasen längre än för andra. Melodifestivalfinalisten Sanna Nielsen är bara ett år äldre än mig, men redan en 35-åig kvinna i sinnet. Att var en 35-årig kvinna handlar alltså om mycket än en ålder. Det är ett mentalt tillstånd. Det finns kvinnor födda 1973 som på inget vis är 35-åriga kvinnor medan sådana som Sanna Nielsen kan vara födda 1984 och sitta i morgonsoffan och prata om hur tokigt det är att hon bara kan skilja rongedahlbröderna åt med hjälp av den enas örhänge eller om hur rörd hon blir av att sjunga sin jävla finallåt.

Jag tycker verkligen, verkligen, verkligen illa om den här typen av kvinnor. Då tar jag mycket hellre en gothpunkare, en downare, eller ännu hellre en gothpunkare som matar en downare med vesuvioslicar.

"i åtta år har jag slitit som en galärslav från bittida till sen kväll för det här landet", vladimir putin, kasta konstitutionen åt helvete och sitt kvar. det har du förtjänat.

en liten alla hjärtans dag-porrfilm, det måste man väl ändå kunna unna sig?

När jag nu ändå är inloggad.

Järnvägsbommar kränker mitt intellekt. Tror banverket att jag är så jävla, jävla, jävla dum att jag cyklar svinfort över ett järnvägsspår utan att se mig för? Är man det torde man göra bäst i att hålla sig hemma, de trygga bommarna till trots.

den som väntar på nåt gott slår ofta näven genom gipsväggen när det inte kommer i tid.

När jag beställer skivor omfattas jag inte av den normala postgången. När mitt paket kommer in på postens fördelningscentral tas det istället till fikarummet där de, för att så att säga "ha nåt att fingra med under rasten", bryter bort piggarna som håller cd-skivan på plats. Det brukar ta mellan fyra och åtta dagar. Att jag inte förstår varför förändrar tyvärr inte det faktum att de alltid ger sig på just mig.

Jag fordrar inte hundra ord för att sammanfatta 2007, jag fordrar ett: Livet.

Vad 2008 anbelangar hoppas jag på lycka eller, om lyckan inte står att finna, ett juste sommarjobb.