bronzation

Periksson har slavat på coop hela sommaren occ olov och lövet har varit i alta, 40 mil norr om kiruna hela sommaren. De är givetvis likgrå alla tre. Jag däremot har tagit vara på varje soltimme hela sommaren och är ganska brun. Det ger mig grymma förutsättningar att för första gången jag sen jag började semestra med de där dönickarna vinna bronsningen och komma hem brunast. Det faktumet har varit mitt livsbränsle den här skitsommaren. Tyvärr har fucking jävla olle och periksson blivit emo-kids och ska sky solen i amerika för att bevara sin vitgrå, skorvig hy så långt möjligt.

Ang. förra inlägget

Har jag kommit fram till att jag inte alls är bortskämd. Jag växte ju upp under nittiotalets fastighetskris, och då fick man ju som periksson sa "nöja sig med grannens gamla duplo". Istället tror jag att det rör sig om en apati som börjat gro i mig. Ska jag vara ärlig med mig själv har jag nog egentligen känt att kulan varit i rullning i minst ett år. Dock rör det sig som tur är inte om någon fullfjättrad apati, utan jag kan fortfarande känna bitterhet och avundsjuka.

Annars var jag och klippte mig igår, och jobbade då med några nya nyckelbegrepp runt min frisyr. Förut har jag haft problem i min kommunikation med frisörer. En naturlig följd av det har blivit risiga navyfrillor och frodiga nackar. De nya begreppen "klippa upp över öronen", "behålla ganska mycket av längden uppe på" och "klippa ur ordentligt" resulterade i en vanlig brun frisyr som kunnat klä vilken vuxen man som helst. Jag är inte missnöjd.

Om en vecka reser jag ju mot den stora satan i väst. Jag och periksson kom igårkväll fram till att om inte augusti 2007 blir peaken på våra liv så är det en besvikelse. Jag står alltså inför vad som förmodligen kommer att bli en av livets upplevelser, men jag är helt likgiltig inför det. Frågan är ju om man bara är bortskämd eller om man till sist blivit helt oförmögen att känna ens en strimma av glädje.

F.ö bara på holmsundsderby: Van Halen i ljudsystemet i pausvilan medan bröst-Olga tar sig en tysk smuggelöl. Matchen slutade 3-0 till holmsund.

Laholm

Aftonbladet hade idag nån form av geografifrågesport där man skulle gissa rätt kommun utifrån ledtrådar man fick. Denna frågesport blev roten till följande meningsväxling:

Min farsa: Därifrån kommer tennisoraklet och på spåret-profilen Björn Hellberg.

Jag (som inte ens ville vara med i frågesporten): Men satan i helvete. Inte fan vet väl jag.

Min farsa: Laholm. Det borde du veta.

För att undvika handgemäng fannn jag mig tvungen att gå ut en timme. 50-talister alltså. Dom går ju inte att umgås med.

Björn Hellberg - Laholmgrabb

Bardypumpning

Jag har upptäckt en intressant grej när jag går på bardypump. Oftast trippar jag in i salen nån minut före passet börjar. Alla har redan kommit när jag plockar fram grejerna och väljer en plats att svettas på. Slug och beräknande ställer jag mig alltid i en klunga av dyngfräscha brudar. Detta för att passet ska bli lite roligare och så att säga gå lite snabbare.

Här om sistens var jag dock tidigt ute och slog läger i salen nästan först. Det blev då otroligt påtagligt att de dyngfräscha brudarna inte resonerar likadant om mig som jag om dom. Istället för att stå bredvid ett gäng fitnesstjejer med periskohy fick jag spendera timmen tillsammans med två 35-åriga kvinnor, båda med en brunbjörns kroppsform, som aldrig hade tränat nånting över huvud taget i hela sina liv. Deras hy var som korrugerad plåt.

Brunbjörn. Här dock i sin naturliga miljö.

Fetmatica

Mr. Fitness 2007-satsningen går nu in i sitt slutskede med tre veckor kvar till målgång. Den ter sig tämligen fruktlös så här långt, vilket är jävligt tråkigt och trist. Dessbättre ligger jag ju fortfarande under trettio i bmi. Det är förhopningsvis mer än vad man kan säga om de amerikanska ungdomarna jag tänkt imponera på.

Annars. 2007 års mest annorlunda: Att någon lämnade en pissfälla på min toa när jag hade visning av min lägenhet. Det är sjukt annorlunda att göra så.

jag och Gud

20 grader celsius och en sjunkande kvällsol. Fredagskvällen tycktes underbar. Jag hade ätit middag i Holmsund och skulle cykla hem till Carlshem. Efter att ha tillryggalagt 6 av 14 km hördes ett "schjapofff.. kadunkdunkdunk". "Jävla fitthelvettescykelhandlarn" tänkte jag och fiskade upp mobilen för att ringa efter skjuts. Tyvärr bor det ju inga människor i norrland och därför har de ju inte byggt ut mobilnätet tillräckligt för att man ska kunna få nån täckning i Villanäs.

"Surt sa räven" och tog en taxi in till stan, lämnandes mig att styra cykeln 8 kilometer. I det läget hade ju en normalt funtadmänniska kastat cykeln framför en långtradare, oskadliggjort mobilen och gått upp i skogen och dött som en sjuk indian, men jag tänkte bara "cara cara mia cara cara mia" och började promenera. Det faktum att jag allt sedan födseln varit Skaparen, den allsäktige Gudens egen lilla gycklare har nämligen lärt mig att hantera motgångar lugnt och sansat. Om Osama och mulla Omar hade varit lika flegmatiska skulle man kanske få ta med sig en deso och lite hårvax i handbagaget