Malt, humle, jäst och böcker

Idag avslutade jag mitt tentaplugg. Det kändes jävligt bra. Lite som att nu får det gå som det går. När man avslutat ett tentaplugg vill man gärna varva ner ordentligt innan det är dags att skriva. Det bästa sättet att göra det är som ni förstår att ta en öl framför tv:n. Jag svängde därför förbi ica i samband med att jag cyklade hem från skolan. Där köpte jag mig en burk. Snål som en pensionär tänkte jag att "jag tar ingen påse utan slänger ner den tillsammans med böckerna". Med hopp om ett par goda glas öl svingade jag mig så upp på min svarta springare för att låta mig bäras hem till lägenheten.

Någon längre bit hann min skeppshult inte ta mig innan jag kände något spruta i fjäset. Det tog ett par-tre sekunder innan jag kopplade och insåg vad som pågick. Nej, jag stod inte på knä framför Horst och Gerhard, och det var inte det vita guldet som glacerade mitt ansikte. Istället var det min burk som punkterats mot cykeln och skapat en slags automatisk bärsgalopp i min påse med böcker. Jag höll masken utåt, men på insidan segnade jag ihop, som hade jag intet ben i kroppen.

Om nån, på torsdag, undrar vad det för nåt som sprider en doft av malt, humle jäst och vatten i skrivsalen kan denne sluta sig till att det är min lagbok, som vid det här laget ser ut som att jag har läst den i badet.

En sån här burk med norrlands guld

var det som ställde till det så illa för mig.

Nu sitter jag i soffan. Mitt hår luktar öl,
vilket gör mig sugen på ett glas, men till

följd av olyckan har jag ingen i kylen.

lördag

glada överaskningar blir så mycket härligare när man mest är van vid motgångar. därför kan jag knappt sitta still sedan jag upptäckt att utslagen jag tagit för begynnande psoriasis har gått tillbaka.

Denna dagen - en Skoogh

Skooghen var tvungen att gå redan efter första timmen på seminariet idag. "Nu åker jag på bolagsrättskonferens", kvittrade hon medan hon drog på sig kappan. Hon blir borta ända till på söndag. Jag skulle naturligtvis vilja ha hela helvetet på köp-dvd, då det känns som att hon, om hon nu inte är en riktig baddare till konferensknullare, kommer att göra bort sig gruvligt när hon ska diskutera framtiden för associationerna med lirarna som går i bräschen för rättsutvecklingen på området.

Jag säger inte att tinnitus inte är jobbigt. Det är säkert svintradigt att aldrig kunna ha det helt tyst. Det betyder dock inte att man inte kan skratta åt tinnitusbloggar.

"Jag tror att förebilder och inspirationskällor är jätteviktiga för oss alla. Inte minst när vi råkar ut för något som får konsekvenser för resten av livet. Att leva med tinnitus är många gånger tufft. Men det går! Jag vill inspirera alla med tinnitus utifrån min vardag just för att visa att livet inte tar slut bara för att tystnaden försvunnit. Tveka inte att kommentera ett inlägg och/eller mejla mig om du vill dela med dig av dina erfarenheter. Se profilen för kontaktinfo."