40-talisternas förhållande till de nya medierna

- Du kan gå före, jag väntar på pizzor, sa en typ 65-årig man i chinos och gantjacka när jag var nere på kiosken. Jag tackade och gick förbi honom fram till kassan. Han gick bort till 18-årsavdelningen och stack huvudet genom draperiet som skiljer godisavdelningen från den tredjedel av butiken som fylls av allsköns erotik. Jag skrattade till lite och tänkte att så är det ju förstås att den utan mediaspelare kan vada genom syra och springa över glödande kol efter porr.

Jag tog en promenad ner mot stan för att inte få fetma. Längs Norrtäljegatan fick jag en känsla av att jag gick med gylfen nere. Jag lät således fingrarna söka skrevet för att ta reda på hur det egentligen låg till. I samma ögonblick som de taxade in mot terminalen såg jag en kvinna med cockerspaniel komma emot mig. Jag drog undan handen. Istället för att stänga gylfen såg det då ut som att jag passade på att kittla mig på snoppen när vi möttes. Inget vidare världsvant sätt att ta kontakt, men..

På ica såg jag den snyggaste tjejen jag sett sen åttan. Hon stod och packade sina påsar med nåt slags kräks i diarrebrun skinnjacka.
- Men du går ju inte heller hem lottlös, sa jag till mig själv och sneglade ner åt min kasse med fil och några nektariner. Mitt försök till självtröst föll förstås till föga. Deras vederärdiga kärlek laxerade den sista stackars glädjen som jag lyckats rädda efter den tarmsköljning som valborgsbakfyllan var. Att ett ungdomsgäng skrek hora åt mig när jag korsade vaksala torg gjorde inte saken bättre.

idag har jag femtio kromosomer. minst.