På tåget hem från Norrköping igår trodde jag att jag hade en biljett utan bestämd plats. När konduktören kom och jag halade upp biljetten såg jag att fallet var tvärt om, men att jag bland sex hundra platser fördelade på sex vagnar valt helt rätt, vagn 5 plats 59. Upprymd sökte jag efter ögonkontakt med någon jag kunde berätta för om detta makalösa. Innan jag fått det insåg jag dock att jag precis bränt mitt livs enskilt största turtillfälle, och att hoppet, som bestod av en 48-raders stryktipskupong i innerfickan, således var ute. Till följd av denna insikt djupnade min bakfylla linjärt under hela vägen till Uppsala, och när jag klev av på stationen var min mage ett pulserande trassel av uppruttnade tarmar och andra spruckna organ.