Sunday, April 26, 2009
Jag straffade bakfyllan ur kroppen med en löprunda och hade hunnit ett par kilometer när doften av blommande hägg sprängdes av gamfyllans dominanta dito. På en bänk satt en solsvedd lodis och jagade ångesten framför sig med åbro en 7,2:a. Han uppmärksammade mitt glädjelösa stappel med ett rosslande hejjarop. Jag vinkade till svar och tänkte att kanske kan man säga att två diametralt motsatta teorier om hur man behandlar en bakfylla precis mötts.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Ja du, vänta bara till 1:a maj. Då sitter du där själv, stabandes en Arboga 10,2 i vild desperation.
ja. jävla valborsbakfyllan visar att det svarta alltid är svartare än det vita är vitt.
jag tänke raldrig mer bli full.
jag är helt allvarlig den här gången.
Din blogg är bäst!
alltså. man blir väldigt olycklig av att inte vara full.
olivia, det var snällt sagt
Post a Comment