Sunday, April 26, 2009

Jag straffade bakfyllan ur kroppen med en löprunda och hade hunnit ett par kilometer när doften av blommande hägg sprängdes av gamfyllans dominanta dito. På en bänk satt en solsvedd lodis och jagade ångesten framför sig med åbro en 7,2:a. Han uppmärksammade mitt glädjelösa stappel med ett rosslande hejjarop. Jag vinkade till svar och tänkte att kanske kan man säga att två diametralt motsatta teorier om hur man behandlar en bakfylla precis mötts.

5 comments:

Johan said...

Ja du, vänta bara till 1:a maj. Då sitter du där själv, stabandes en Arboga 10,2 i vild desperation.

Per said...

ja. jävla valborsbakfyllan visar att det svarta alltid är svartare än det vita är vitt.

Burgschki said...

jag tänke raldrig mer bli full.

jag är helt allvarlig den här gången.

Olivia said...

Din blogg är bäst!

Per said...

alltså. man blir väldigt olycklig av att inte vara full.

olivia, det var snällt sagt