35-åriga kvinnor

Tolerans är ett ledord som genomsyrar min männsikosyn. Jag försöker alltid acceptera andra männsikors sätt att leva sina liv. När det kommer till 35-åriga kvinnor blir det emellertid så svårt för mig. Dom drar verkligen åt helvete i alldeles för liten utsträckning.

Dom tittar på singin bee, dom tycker att gert fylking och rix morgonzoo är kung, dom har byxdresser och finner det helt galet att det nästan är omöjligt att skilja på killarna i Rongedahl. Dom tar sig själva på långt större allvar än dom fötjänar. Idag på café trängde ett par 35-åriga kvinnor sig in i min personliga sfär. Dom förstörde min söndag med prat om att våga säga nej, inte ta på sig mer än man klarar av. Jag fick lära mig att det är mänskligt att glömma och att det inte är så farligt heller, barn svälter ju i Afrika. Typiskt tråkigt.

Jag tror att allt i grund och botten handlar om att 35-åriga kvinnor inte har lärt sig att hantera den riktiga vuxenheten. Kvinnor över 40 däremot är trygga i medelåldern och har ofta en skön distans till sig själva. Livet har lärt dom att man inte kan ta så allvarligt på allt, och de har dessutom insett att deras egen roll i universum inte är så avgörande. Dom vågar släppa sargen och inte vara så vuxna hela tiden. Det är i själva verket det som gör dom verlkigt vuxna. Mig tycks det som att 35-åringarna inte har den trygghet i sin vuxenhet som krävs för att bryta mot konventionerna och inte alltid agera på det sätt som samhället kräver att en vuxen kvinna agerar.

Det här är i dom flesta fall en fas som kvinnor går igenom. För vissa pågår fasen längre än för andra. Melodifestivalfinalisten Sanna Nielsen är bara ett år äldre än mig, men redan en 35-åig kvinna i sinnet. Att var en 35-årig kvinna handlar alltså om mycket än en ålder. Det är ett mentalt tillstånd. Det finns kvinnor födda 1973 som på inget vis är 35-åriga kvinnor medan sådana som Sanna Nielsen kan vara födda 1984 och sitta i morgonsoffan och prata om hur tokigt det är att hon bara kan skilja rongedahlbröderna åt med hjälp av den enas örhänge eller om hur rörd hon blir av att sjunga sin jävla finallåt.

Jag tycker verkligen, verkligen, verkligen illa om den här typen av kvinnor. Då tar jag mycket hellre en gothpunkare, en downare, eller ännu hellre en gothpunkare som matar en downare med vesuvioslicar.