Jag tog en promenad ner mot stan för att inte få fetma. Längs Norrtäljegatan fick jag en känsla av att jag gick med gylfen nere. Jag lät således fingrarna söka skrevet för att ta reda på hur det egentligen låg till. I samma ögonblick som de taxade in mot terminalen såg jag en kvinna med cockerspaniel komma emot mig. Jag drog undan handen. Istället för att stänga gylfen såg det då ut som att jag passade på att kittla mig på snoppen när vi möttes. Inget vidare världsvant sätt att ta kontakt, men..