På ica såg jag den snyggaste tjejen jag sett sen åttan. Hon stod och packade sina påsar med nåt slags kräks i diarrebrun skinnjacka.
- Men du går ju inte heller hem lottlös, sa jag till mig själv och sneglade ner åt min kasse med fil och några nektariner. Mitt försök till självtröst föll förstås till föga. Deras vederärdiga kärlek laxerade den sista stackars glädjen som jag lyckats rädda efter den tarmsköljning som valborgsbakfyllan var. Att ett ungdomsgäng skrek hora åt mig när jag korsade vaksala torg gjorde inte saken bättre.